"Dagarna dom går och går efter varandra....."

Oj vad vi fick höra den här barnvisan när vår äldsta dotter var liten! Hon hade lärt sig den på Dagis och hon sjöng och sjöng tills vi nästan storknade över denna lilla sång....

Men visst är det väl så ... "Dagarna dom går och går efter varandra, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag ".... och så försvann visst nån dag också, en efter en ... ! "Måndag måndag kom tillbaks annars fattas det en dag ...!"

Hoppsan!

För inte så länge sen hörde jag sången på P4 barnradion med "Vardagsgruppen" som också gjorde den. Det roliga är att varken min man eller jag hörde sången i original nån gång, bara i "barnversionen" och den var kanske inte så melodiskt korrekt alla gånger .... och kanske inte textmässigt heller riktigt. Nu på radion hörde jag den som den skulle vara och det var dråpligt! Jovisst kände jag igen sången, men ändå ..... ändå var den inte riktigt som vi fick höra den!

Det blev så varmt i hjärtat på mig där jag satt i bilen och hörde på radion. Plötsligt så var den lilla 4-åringen där igen ... med all sin charm och sin starka personlighet! Och som den lilla flickan satte sitt eget starka avtryck i vår värld! Och dagarna som gick och gick ... med hennes egen melodi och egen tolkning ... vart tog dom vägen egentligen?!? Det var visst nån dag som försvann! Ja många många dagar ..... "Måndag måndag kom tillbaks...!!!

Hoppsan!

Språket och identiteten

Jag har funderat på .... det här med språk är knepigt!

Vet inte om det är jag som är lite udda....?!? Men jag "blir" olika som person beroende på vilket språk jag pratar .... Låter verkligen knepigt när jag skriver det!

Kanske beror mitt något schizofrena dilemma på att jag egentligen är tvåspråkig. Från det jag började prata har jag pratat min orts dialekt, malungsmålet, men i skolan fick man bara prata rikssvenska. Och tvärt emot alla andra härifrån trakten (tror jag!) har jag alltid haft en dragning till svenska språket. Kännt att jag trivts nästan bättre med svenskan. Jag tror jag nästan alltid har tänkt på svenska till exempel! Förlåt mig, alla malungsbor, jag vet ... jag är en förrädare!!

Innan jag började skolan hade jag en låtsaskompis som jag kallade Torbjörn och med honom pratade jag bara svenska...! Och som vi pratade och diskuterade!! Det fanns inte många andra barn i närheten att leka med så Torbjörn blev min räddning. Han och jag gick ut på långa promenader i skogen där jag bodde och pratade och filosoferade högt med varann! På svenska!

Kanske är det därför jag känner mig så mycket friare när jag pratar svenska .... För som litet barn var jag så oerhört blyg och sa inte så mycket där hemma .... diskuterade aldrig något på malungsmål .... filosoferade aldrig på detta språk .... Så kanske förknippas fortfarande malungsmålet för mig med min uppväxt, min "blyga barndom" där jag aldrig riktigt kom till tals ... vad vet jag ....?!?

För när jag pratar svenska blir jag liksom en annan person, en något oräddare, mer vuxen person, mer kompetent, ja .... en annan helt enkelt!

För att inte tala om hur jag känner mig när jag pratar engelska och franska .....! Då blommar jag ut riktigt ordentligt! Och franska språket gör att jag börjar gestikulera mer, bli mer "fransk" i mitt uttryckssätt ..... ! Ja ibland kan jag nästan längta efter att få gräla på franska ...! Men men ... riktigt så bra är jag nog inte än på detta underbart vackra språk!!

Ja ... språk är verkligen knepigt! Eller också är det kanske jag som är knepig?!? Och lite kluven!

Men visst älskar jag malungsmålet också. Och jag använder dialekten varje dag, när jag umgås och pratar med min familj och mina kollegor och många andra malungsbor. Och visst vill jag att malungsmålet ska bevaras!! Absolut!

Hä e klart i dzär, i köm full fro Malung!

Jag reflekterar alltså finns jag!

Jag undrar vad det är med skolan nuförtiden?! Annat var det på min tid!

Yngsta dottern har precis berättat för mig hur skolvardagen ser ut i 8:e klass i grundskolan 2010. Allt går tydligen enligt henne ut på att REFLEKTERA!

Ja, lite kunskaper ska man visst pränta in också men strax efter att kunskaperna fått ingång i hjärnan ska man ägna sig åt att reflektera över det man lärt sig! "Skriv ner dina tankar omkring det du gjort", "formulera en reflektion över det du nyss var med om" och så vidare och så vidare...........

Känner hur jag blir matt och slut av att bara höra dottern berätta! Det där låter bara så otroligt jobbigt!! Ser framför mig hur klassen först jobbar med något arbete i några minuter och sen hals över huvud slänger sig ner över något papper för att reflektera och sen skriva ner det hela.....! Varje lektion, fem dagar i veckan, hela terminer...........!

Börjar det inte gå lite överstyr om man i skolan måste ägna så mycket tid åt reflekterande?! Visst är det viktigt med egna åsikter, eftertanke och "smältande" av information ..... men ändå?!

Jag undrar just jag hur vårt samhälle skulle se ut om vi vuxna som arbetar i olika yrken skulle ägna oss åt lika mycket reflekterande som våra barn måste göra i skolan?!? "Vänta lite, jag ska snart hjälpa dig, men först måste jag ta en stund för att reflektera, kanske skriva ner lite personliga tankar som jag fick just nu...."! Säkert jättepopulärt för en väntande kund i ett servicesammanhang!

Eller vänta nu .... skulle kanske samhället se helt annorlunda ut om vi vuxna började reflektera mer, om vi började bromsa upp vårt hektiska liv för att faktiskt tänka efter, fundera på vad vi egentligen håller på med?!?

Hmmm .... det där tål att fundera .... nej jag menar reflektera över!

Vi föräldrar

Tänk så intressant! Vi föräldrar är viktiga trots allt!!

Har ikväll varit på en redovisning av en undersökning av ungdomars drogvanor på högstadiet i kommunen. Många intressanta fakta presenterades. Kommer inte ihåg allt förstås men en sak fäste jag mig vid speciellt: Vi föräldrar har STOR betydelse för våra ungdomar!

Ja naturligtvis vet jag det redan ... men ändå ... så skönt att få det bekräftat liksom!

Undersökningen visade rätt tydligt att när ungdomar inte fått alkohol hemifrån och visste att föräldrarna inte tillät att man drack så hade man heller inte smakat alkohol eller någon annan drog i någon större utsträckning. Men om man däremot hade mer tillåtande föräldrar som kanske till och med bjöd på alkohol så hade man inte bara börjat dricka själv utan också i högre grad än den förra gruppen testat både snus, tobak och i viss mån narkotika. Rätt häftigt (och skrämmande!) resultat egentligen!

Och här har jag gått och trott att det nog inte spelar så stor roll vad jag som förälder säger eller tycker utan det är kompisar som spelar den allra största rollen för vad mina ungdomar kommer att tycka och hur de kommer att agera ..... Men oj så trevligt att ha fel den här gången!! Det har jag sååå gärna!

Så låt oss sträcka på oss som föräldrar och vara lite stolta en stund! Vi äger!!!

Men visst känns det rätt ansvarsfullt också! Att vi är såna förebilder för våra barn och ungdomar!! Det tål verkligen att tänka på .... !

Läsandets konst

Åååh... hur jag ibland kan längta efter att bara få slänga mig ner i en skön soffa med en riktigt god bok, bara avskärma mig från allt runt omkring mig och bara LÄSA LÄSA LÄSA ...!!!

Vad kan i en sån stund vara härligare än att få ta tag i boken, känna dess sidor mellan fingrarna, bläddra lite i den, vrida och vända lite och sen bara sätta igång... att LÄSA!

Har börjat undra lite på sistone om det är jag som är gammaldags?!? För visst börjar det kännas lite så när man nu kan läsa böcker på så många andra olika sätt...

Man kan ju nu;

-Lyssna på en ljudbok

-Läsa en e-bok på datorn

-Läsa en bok på en elektronisk läsplatta

.... och säkert läsa böcker på flera andra sätt...

Och visst är det bra att det finns så många olika alternativ till den "vanliga" boken! Bra för många som kanske behöver lyssna istället för att "traggla" med en text ... Och bra för andra som vill kunna ladda hem en bok och ta med på läsplattan vart man vill och när man vill ...

Absolut! Tro inget annat!! Man är väl med sin tid ... är modern!

Men .... jag vill nog inte riktigt släppa taget om min "gammeldags läsning" av min "vanliga" bok!!

Snälla ... låt mig slippa det!! Kanske sen .. ska jag också pröva ljudboken, e-boken och läsplattan ... men inte nu. ... SEN ... kanske ......!

För jag vill få fortsätta krypa upp i min soffa, känna bladen i boken mellan mina fingrar, vill kunna vrida och vända lite på boken och sen ... sen vill jag börja LÄSA LÄSA LÄSA .....!

Men du kan väl pröva om du vill!

En skatt att minnas

En väninna ställde en gång för länge sen en fråga till mig; "Om du fick välja mellan en dyr och riktigt fin päls och en resa, vad skulle du då välja?"

Utan att tveka så värst länge svarade jag "-Resan". Det svaret fnyste min väninna lite över den gången. Det var inte vad hon skulle välja minsann. Och hon verkade tycka att mitt svar var rätt korkat, åtminstone fick jag den känslan. "En päls har man ju kvar i många många år ... en resa gör man ju sen är det inget kvar...!" Ungefär så sa hon ... den gången. Några år senare hade även min väninna ändrat sig.

Jag kom att tänka på det här igår kväll när jag hade lagt mig. Jag och min man hade just bestämt att vår yngsta dotter skulle få en riktigt häftig upplevelse i sommar. En av hennes stora idoler, sångaren Serj Tankian, (okänd för de flesta kanske men enormt stor i dotterns ögon!) ska göra ett exklusivt Sverige-besök i Göteborg i sommar och dottern ska få åka dit!!! Vilken upplevelse, vilken skatt det blir för henne att ta fram och minnas för låååång tid framöver, ja säkert hela livet!

Och det är just det här jag menar. Visst kan vi köpa dyra fina prylar och vi kan ha glädje av dom och användning för dom under en lång period av vårt liv. Men en upplevelse!!! Ett äventyr!! En resa eller en konsert, vilken skatt för minnet att plocka fram och "suga på" under resten av vårt liv!!!

Jag har bestämt mig för att unna mina barn dessa upplevelser. Resor, konserter och annat som kan kosta en hel del och kännas lite onödiga kanske ... men så fantastiska att ha kvar sen i minnet!! Och har man inte råd med mycket så kan man ändå ge barn möjlighet till "små upplevelser" som ändå kan bli stora för barnen!

Då och då plockas minnena fram. "Tänk att den här sången har vi hört live!!" säger ibland ungdomarna när Metallicas sånger spelas hemma. Och man riktigt ser hur de njuter av tanken på att de verkligen har fått se och höra sina idoler live, den gången i Hultsfred!

"Tänk så roligt vi hade när vi var på Gran Canaria, det var den bästa semestern vi haft", sa nyligen vår son. Och hans mamma njuter i fulla drag! Tänk så härligt att vi har haft möjlighet att ge våra barn detta! Trots knapp ekonomi och många andra saker vi kanske skulle behövt satsa på istället. Men vi gjorde det!! Vi gjorde det!!

Så får vi va med och ge möjlighet för våra barn, och oss själva med för den delen, att få en "minnets skatt" att ösa ur ... gång på gång - så länge vi får ha vårt minne i behåll i alla fall!

Härligt!!

En roande hundraåring

Neeeej ..... boken är sluuuuut!!!




Har för en stund sen precis läst klart en bok som jag varit fast i en vecka nu....! Blev så oerhört förtjust i den här boken!!!



"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är den kluriga titeln som gör att man faktiskt blir rätt nyfiken på innehållet ....
Hur kan en bok om en hundraåring vara intressant? Är den det? Kan man skriva en så pass tjock bok om en gammal man?!?..... Ja frågorna var många innan jag satte igång.

Och precis som säkert många andra som läst boken kan jag nu konstatera att jo då, man kan visst skriva en tjock bok om en hundraåring man om den mannen råkar heta Allan Karlsson och boken är skriven av f.d. journalisten Jonas Jonasson!

Sicken historia!!! Från första till sista sidan häpnar man över vad denne Allan Karlsson råkar ut för och blir inblandad i!! Allans hundraåriga liv har minst sagt varit omtumlande och man får i boken följa honom genom livet parallellt med att hans numera hundraåriga tillvaro vänds upp och ner och blir mer och mer invecklat, "dråpligt" och kompicerat!!

Nej då, jag ska inte avslöja allt som händer ... det måste du få läsa själv!! Men det blir oförutsägbart, komiskt, stundtals nervpirrande, klurigt, dramatiskt .... och alldeles, alldeles underbart.....!!

Jonas Jonasson hade tydligen haft denna berättelse undangömd i någon byrålåda i nära 25 år. Lite orolig var han för om han kunde låta någon läsa den ... skulle någon tycka om den?! Men nu efter denna succé så väntar troligtvis en ny bok ... möjligen om Allan Karlssons vidare öden och äventyr, nu som hundraettåring!! Tja, vi får väl se om det blir en uppföljare.

Men vad än boken kommer att handla om så ser jag fram emot en ny bok av denne nye författare! Han visar verkligen att han vet hur man skriver en fängslande bok tycker jag! "Lite Paasilinna parat med Forrest Gump" var det någon som skrev och det tycker jag stämmer alldeles utmärkt!

"Värre skit har jag läst" var det omdöme som Jonas´morbror Hans yttrade efter att han fått läsa manuskriptet till Hundraåringen .... Och i och med det visste Jonas att han hade lyckats! För de orden var det finaste och vackraste han någonsin hört sin supernegative morbror säga!!