En bok om ilska

Vem har inte funderat på detta med ilska och kanske tänkt:

-Varför blev jag så arg just nu?
Eller; -Är jag verkligen arg just nu? Varför känns det då så här? Eller kanske; -Jag blir verkligen aldrig arg ... är det nåt fel på mig eller finns ilskan där ändå, fastän undanstoppad?


Ja ilska är inget man begriper riktigt till 100 %. Det är ofta en kompicerad känsla, och kanske lite kontroversiell rentav. Många funderingar kan dyka upp. Får man bli arg? Finns det "bra" ilska eller är all ilska av ondo?



Har du funderat på något av detta eller vill du kanske bara veta lite mer om olika "ilske-stilar" så finns en bra bok som tar upp mycket av detta. Boken heter "Att handskas med ilska" och underrubriken är "11 stilar av ilska och hur man kan förändra dem". Boken är utgiven 2009 och är skriven av det amerikanska paret Ronald och Patricia Potter-Efron som är psykologer och verksamma som psykoterapeuter i USA.



Jag håller just nu på att läsa den här boken och den ger verkligen mycket att tänka på. Visst finns det många andra böcker som tar upp just detta ämne men denna känns som en av de bättre jag stött på. Den rekommenderas för läsning och eftertanke!

Och förresten, jag blir nog aldrig arg ... tror jag ... kanske! Eller ....?!?

Relationsromaner

Jag gillar verkligen böcker om relationer och känslor! Att så där i smyg få "förlora sig i" att se hur andra har det och få vara med i deras kamp, med trasiga relationer, starka skuldkänslor och annat smått och gott .... utan att behöva avslöja sig själv! Som en riktigt bra dokusåpa ... Fast bättre, då man i böckerna också kan få veta hur personerna tänker, hur de resonerar och förhoppningsvis lär sig något under resans gång. Mycket intressant om man gillar psykologi, vilket jag gör!

Har i sommar hunnit läsa de här två romanerna av den engelska författarinnan Dorothy Koomson; "Min bästa väns dotter" och "Marshmallows till frukost".

Jag gillade verkligen böckerna! De var psykologiska relationsromaner i min smak! Lättlästa, intressanta och inte förutsägbara utan man läste nyfiket vidare för att se hur det skulle gå.

Båda böckerna handlar om kvinnor som av olika anledningar, ofrivilligt, blir involverade i vården av barn.

I "Min bästa väns dotter" blir Kamryn mer eller mindre tvingad till att adoptera sin tidigare bästa väns dotter, en vän som hon har haft en mycket komplicerad relation till. Och inte heller hinner Kamryn reda ut denna relation innan vännen dör i cancer och Kamryn står där med en dotter på halsen! Flickans far visar sig dessutom vara Kamryns tidigare pojkvän! Så det finns många känslor av ånger, svek och bitterhet inblandade ... Riktigt intressant att se hur allt ska redas upp alltså!

I boken "Marshmallows till frukost" hamnar Kendra mitt uppe i en bitter vårdnadstvist när hon hyr en lägenhet av en familj, en lägenhet som Kendra hyrt just för att kunna dra sig undan världen ett tag och slicka sina egna hjärtesår .... Det blir förstås tvärtom. Barnen i familjen drar omedelbart in Kendra i familjens mitt och hon blir snart djupt involverad i barnens väl och ve och även i föräldrarnas komplicerade relation, samtidigt som hon själv kämpar med sina egna problem ...

Jag tycker att Dorothy Koomson lyckats riktigt bra med att skriva underhållande och intressanta relationsromaner som lyckas fånga mitt intresse utan att de känns smöriga eller förutsägbara. Kanske inga klassiker som kommer att ge nobelpriset, men vardagliga, nära böcker som engagerar och får en att känna igen sig i tankar och känslor.

Jag läser gärna fler böcker av denna författare.