Språket och identiteten

Jag har funderat på .... det här med språk är knepigt!

Vet inte om det är jag som är lite udda....?!? Men jag "blir" olika som person beroende på vilket språk jag pratar .... Låter verkligen knepigt när jag skriver det!

Kanske beror mitt något schizofrena dilemma på att jag egentligen är tvåspråkig. Från det jag började prata har jag pratat min orts dialekt, malungsmålet, men i skolan fick man bara prata rikssvenska. Och tvärt emot alla andra härifrån trakten (tror jag!) har jag alltid haft en dragning till svenska språket. Kännt att jag trivts nästan bättre med svenskan. Jag tror jag nästan alltid har tänkt på svenska till exempel! Förlåt mig, alla malungsbor, jag vet ... jag är en förrädare!!

Innan jag började skolan hade jag en låtsaskompis som jag kallade Torbjörn och med honom pratade jag bara svenska...! Och som vi pratade och diskuterade!! Det fanns inte många andra barn i närheten att leka med så Torbjörn blev min räddning. Han och jag gick ut på långa promenader i skogen där jag bodde och pratade och filosoferade högt med varann! På svenska!

Kanske är det därför jag känner mig så mycket friare när jag pratar svenska .... För som litet barn var jag så oerhört blyg och sa inte så mycket där hemma .... diskuterade aldrig något på malungsmål .... filosoferade aldrig på detta språk .... Så kanske förknippas fortfarande malungsmålet för mig med min uppväxt, min "blyga barndom" där jag aldrig riktigt kom till tals ... vad vet jag ....?!?

För när jag pratar svenska blir jag liksom en annan person, en något oräddare, mer vuxen person, mer kompetent, ja .... en annan helt enkelt!

För att inte tala om hur jag känner mig när jag pratar engelska och franska .....! Då blommar jag ut riktigt ordentligt! Och franska språket gör att jag börjar gestikulera mer, bli mer "fransk" i mitt uttryckssätt ..... ! Ja ibland kan jag nästan längta efter att få gräla på franska ...! Men men ... riktigt så bra är jag nog inte än på detta underbart vackra språk!!

Ja ... språk är verkligen knepigt! Eller också är det kanske jag som är knepig?!? Och lite kluven!

Men visst älskar jag malungsmålet också. Och jag använder dialekten varje dag, när jag umgås och pratar med min familj och mina kollegor och många andra malungsbor. Och visst vill jag att malungsmålet ska bevaras!! Absolut!

Hä e klart i dzär, i köm full fro Malung!