Skvaller....

Undrar varför så många människor verkar älska skvaller?!? Eller åtminstone verkar vilja komma med förutfattade meningar om andra och sen sprider sina åsikter till andra utan att egentligen ha kontrollerat om det dom säger överenstämmer med sanningen....

Ända sen jag var ung har jag försökt att inte ta allt som människor säger om andra på så blodigt allvar. Ofta har jag funnit mig själv gå i "försvar" för andra fastän jag inte vetat så mycket om saken jag heller. Men jag har ändå försökt ge en annan förklaring till den personens beteende. Det finns ju trots allt flera olika förklaringar till varför folk gör som dom gör.

Jag har många gånger undrat varför just jag har blivit en som nästan blir "allergisk" när jag hör någon baktala, förtala eller bara komma med ett påstående om en annan person som kanske inte alls stämmer????

Ja, jag vet faktiskt inte riktigt. Har växt upp i ett samhälle där det är mer eller mindre helt OK att prata bakom ryggen på folk. "Inget konstigt med det ....", verkar de flesta tycka. Det är bara det att till sist kommer man att såra någon eller några. Och sen riskerar man ju själv också att bli missförstådd, förtalad och sårad om det blir helt OK att göra så ..... Det vill nog ingen egentligen.

Det finns en otroligt bra levnadsregel från Bibeln som lyder ungefär så här: "Det du vill att andra ska göra mot dig, det ska du också göra mot dom!" Den "gyllene regeln" försöker jag leva efter. Även om det inte alltid är så enkelt kanske ... Men regeln är rätt logisk. Och den gäller även tvärtom; Det du INTE vill att andra ska göra mot dig, det ska du INTE heller göra mot dom!

Kanske är driften att skvallra något djupt mänskligt, vad vet jag .... Men kanske skulle vi människor må bättre av att tänka till både en och två gånger innan vi sprider våra s.k. "sanningar" om varandra ..... Nästa gång är det kanske din tur att bli skvallrad om .... Eller min?!?

Och vem vill det egentligen?!? Inte jag i alla fall!

En bok om ilska

Vem har inte funderat på detta med ilska och kanske tänkt:

-Varför blev jag så arg just nu?
Eller; -Är jag verkligen arg just nu? Varför känns det då så här? Eller kanske; -Jag blir verkligen aldrig arg ... är det nåt fel på mig eller finns ilskan där ändå, fastän undanstoppad?


Ja ilska är inget man begriper riktigt till 100 %. Det är ofta en kompicerad känsla, och kanske lite kontroversiell rentav. Många funderingar kan dyka upp. Får man bli arg? Finns det "bra" ilska eller är all ilska av ondo?



Har du funderat på något av detta eller vill du kanske bara veta lite mer om olika "ilske-stilar" så finns en bra bok som tar upp mycket av detta. Boken heter "Att handskas med ilska" och underrubriken är "11 stilar av ilska och hur man kan förändra dem". Boken är utgiven 2009 och är skriven av det amerikanska paret Ronald och Patricia Potter-Efron som är psykologer och verksamma som psykoterapeuter i USA.



Jag håller just nu på att läsa den här boken och den ger verkligen mycket att tänka på. Visst finns det många andra böcker som tar upp just detta ämne men denna känns som en av de bättre jag stött på. Den rekommenderas för läsning och eftertanke!

Och förresten, jag blir nog aldrig arg ... tror jag ... kanske! Eller ....?!?

Tystnad

Har funderat en del på "tystnad" den sista tiden. Tystnad kan vara ett väldigt effektivt språk som ibland kan säga mer än många ord. Eller så kan tystnaden vara påtvingad och då är den kanske resultatet av ett maktutövande som tystar mig fast jag inte vill det ....

"11 nyanser av tystnad" heter en bok som jag nyss läst. Boken är skriven av Heléne Thomsson och Ylva Elvin-Nowak. Den tar upp elva exempel på konkreta situationer i en arbetsmiljö där en person genom olika slags maktspel, härskartekniker, manipulerar andra människor så att de på olika sätt blir tystade, förminskade och utsatta. Mycket intressant läsning!

Tänk att så kallade härskartekniker kan användas på så många olika sätt! Att man kan "härska" och manipulera genom godhet, snällhet och charm! Ja till och med genom tystnad i sig! Det kanske man inte tänker på i första taget.

Och nu plötsligt kan jag förstå lite mer varför vissa människor får mig att känna mig så tillplattad, fastän de ju verkar vara så urtrevliga! Och jag begriper att jag ibland blir så manipulerad, fastän jag inte fattar det själv! För visst är väl jag "den tysta" i så gott som alla sammanhang?!?

Varför är det egentligen så? Vill jag vara tyst? Är det bekvämt att slippa prata och uttycka min åsikt? Är jag "den tysta" till min natur? Eller vill jag egentligen säga nåt men törs inte? Finns det människor runt omkring mig som hindrar?!? Ja det är många frågor som mal i mig efter att ha läst boken ... och några färdiga svar har jag inte ...

Intressant är det i alla fall med psykologiska böcker tycker jag. Att varva med mellan romanerna. Böcker som får en att tänka till ... fundera ... som sätter igång processer inombords ...!

Tystnad .... Kan vara så oerhört fantastiskt många gånger ... att bara njuta av!!!

Men tystnad kan också vara en olidlig plåga .... om jag känner mig tvingad till den!

Suck ... det är komplicerat med tystnad!

Språket och identiteten

Jag har funderat på .... det här med språk är knepigt!

Vet inte om det är jag som är lite udda....?!? Men jag "blir" olika som person beroende på vilket språk jag pratar .... Låter verkligen knepigt när jag skriver det!

Kanske beror mitt något schizofrena dilemma på att jag egentligen är tvåspråkig. Från det jag började prata har jag pratat min orts dialekt, malungsmålet, men i skolan fick man bara prata rikssvenska. Och tvärt emot alla andra härifrån trakten (tror jag!) har jag alltid haft en dragning till svenska språket. Kännt att jag trivts nästan bättre med svenskan. Jag tror jag nästan alltid har tänkt på svenska till exempel! Förlåt mig, alla malungsbor, jag vet ... jag är en förrädare!!

Innan jag började skolan hade jag en låtsaskompis som jag kallade Torbjörn och med honom pratade jag bara svenska...! Och som vi pratade och diskuterade!! Det fanns inte många andra barn i närheten att leka med så Torbjörn blev min räddning. Han och jag gick ut på långa promenader i skogen där jag bodde och pratade och filosoferade högt med varann! På svenska!

Kanske är det därför jag känner mig så mycket friare när jag pratar svenska .... För som litet barn var jag så oerhört blyg och sa inte så mycket där hemma .... diskuterade aldrig något på malungsmål .... filosoferade aldrig på detta språk .... Så kanske förknippas fortfarande malungsmålet för mig med min uppväxt, min "blyga barndom" där jag aldrig riktigt kom till tals ... vad vet jag ....?!?

För när jag pratar svenska blir jag liksom en annan person, en något oräddare, mer vuxen person, mer kompetent, ja .... en annan helt enkelt!

För att inte tala om hur jag känner mig när jag pratar engelska och franska .....! Då blommar jag ut riktigt ordentligt! Och franska språket gör att jag börjar gestikulera mer, bli mer "fransk" i mitt uttryckssätt ..... ! Ja ibland kan jag nästan längta efter att få gräla på franska ...! Men men ... riktigt så bra är jag nog inte än på detta underbart vackra språk!!

Ja ... språk är verkligen knepigt! Eller också är det kanske jag som är knepig?!? Och lite kluven!

Men visst älskar jag malungsmålet också. Och jag använder dialekten varje dag, när jag umgås och pratar med min familj och mina kollegor och många andra malungsbor. Och visst vill jag att malungsmålet ska bevaras!! Absolut!

Hä e klart i dzär, i köm full fro Malung!

Varför?

En fråga som jag nästan blivit bombarderad med den sista tiden är - "Varför?"
-Varför tar vänskap/kärlek slut?
-Varför blev det som det blev?
-Varför gjorde jag på det sättet?
-Varför känner min vän så här nu?

"Varför" .... en enkel fråga men ack så svår att svara på ... för att inte säga helt omöjlig att svara på!! För mig som står bredvid och så att säga ser på ... som inte vet varför men som försöker ge en förklaring ändå ..... Och att gång på gång konfronteras med frågan som jag inte har något svar på, det känns så frustrerande....!!!

Önskar så att jag hade "de rätta svaren" att ge min frågande vän - att jag hade facit så att säga. Så enkelt det skulle va då .... Men livet är komplicerat....

Ibland måste man leva med en obesvarad fråga .... hur svårt det än kan va! Och jag får också lära mig leva med att jag inte alltid kan ge ett svar, inte kan hjälpa en vän på det sätt jag önskar att jag kunde....

"Det är synd om människorna!" som Strindberg en gång sa...

Att våga vara ärlig

Att det ska va så svårt att vara ärlig och tala i klartext!?!

Istället vill jag linda in mina ord, försöka förmildra det som ska sägas, släta över, vara snäll....!!! Och vad händer?!? I bästa fall förstår den jag pratar inte med alls vad jag menar....egentligen. I sämsta fall mår jag bara dåligt själv när jag så att säga förtränger mina egna känslor och tankar för att inte stöta mig med någon.

Det handlar om kommunikation igen! Varför är det så svååååårt?!?!

Idag känner jag mig något frustrerad....! Så mycket jag vill uttrycka ... och så lite som jag verkligen vågar göra det! Det är ju så "farligt"..... eller?!?

Nej det här duger inte - nu får jag försöka ta tag i mig själv igen då .... göra nya försök att utrycka mig klarare....! Kanske går det bättre nästa gång?!


Någon som känner igen sig....eller är det bara jag som brottas med såna här tankar och känslor...?!? Tror inte det! Men vad är du och jag så rädda för....egentligen?!?

Så tokigt det kan bli

Att det kan vara så svårt med kommunikation!

-Jag och en kollega hör samma sak men uppfattar det på var sitt sätt....! = Orsak till irritation!
-Min man åkte nyligen en extra bilresa med vår dotter eftersom informationen som stod på lappen som kom hem inte var tydligt skriven....! = Extra bensinåtgång och extra irritation!!

Ja, listan kan göras låååång...... Inte är det så lätt med kommunikation inte! Ändå handlar så mycket av det vi sysslar med dagarna i ända med just detta - att kommunicera med andra runt omkring oss. Att vi inte blir experter på kommunikation efter så lång tid... och så många missuppfattningar!

Det kruxiga är att inte reta upp sig på alla missförstånd man råkar ut för så gott som dagligen! DET behöver jag lära mig!

Shit happens!! :-)