En bok om ilska

Vem har inte funderat på detta med ilska och kanske tänkt:

-Varför blev jag så arg just nu?
Eller; -Är jag verkligen arg just nu? Varför känns det då så här? Eller kanske; -Jag blir verkligen aldrig arg ... är det nåt fel på mig eller finns ilskan där ändå, fastän undanstoppad?


Ja ilska är inget man begriper riktigt till 100 %. Det är ofta en kompicerad känsla, och kanske lite kontroversiell rentav. Många funderingar kan dyka upp. Får man bli arg? Finns det "bra" ilska eller är all ilska av ondo?



Har du funderat på något av detta eller vill du kanske bara veta lite mer om olika "ilske-stilar" så finns en bra bok som tar upp mycket av detta. Boken heter "Att handskas med ilska" och underrubriken är "11 stilar av ilska och hur man kan förändra dem". Boken är utgiven 2009 och är skriven av det amerikanska paret Ronald och Patricia Potter-Efron som är psykologer och verksamma som psykoterapeuter i USA.



Jag håller just nu på att läsa den här boken och den ger verkligen mycket att tänka på. Visst finns det många andra böcker som tar upp just detta ämne men denna känns som en av de bättre jag stött på. Den rekommenderas för läsning och eftertanke!

Och förresten, jag blir nog aldrig arg ... tror jag ... kanske! Eller ....?!?

Hjärtblad

Håller just nu på att läsa den nya boken av Aino Trosell, "Hjärtblad". Den är så otroligt intressant att läsa för en malungskulla som jag!

Så intressant att få läsa om hur folk hade det i slutet av 1800-talet i just vår lilla bygd här i Västerdalarna. Aino beskriver så levande hur det såg ut i Malungstrakten och i de olika byarna här omkring. Till och med "min" lilla by Yttermalung finns omnämnd!!

Man får i boken följa malungskullan Hulda, hennes barndom och uppväxt i byn Fors och hur hon i tonåren drar iväg till fots ända bort till Stockholm för att tjäna sitt uppehälle.

Det är mycket berättande i Huldas liv, många historier om folk och fä som hon får ta del av och i sin tur ger vidare till syskon och kamrater. Ja till och med herrskapet i den stockholmsfamilj hon så småningom får arbete hos får nys om hennes livfulla berättande och hon får "visa upp sig" flera kvällar och berätta sina malungshistorier när herrskapet har gäster.

Sen är det förstås kärlek i den unga kullans liv också. Hulda möter den unge Lars och blir förälskad. Men inte är det lätt med kärleken på den tiden inte..... Arbete, arbete och åter arbete är det i ungdomarnas liv och någon gång ibland, vid midsommartiden till exempel, kan man äntligen slå sig lös lite grann och mötas i dans och nöjen.

Jag gillar verkligen den här boken. Det är som ett reportage från en gången tid bland byar, gårdar och folk som är så välbekanta för oss malungsbor, men ändå inte....! Verkligen ett levande och intressant tidsdokument!

Jag undrar hur någon från en annan del av Sverige skulle tycka om den här boken jag...?!? Förhoppningsvis tycker andra om den också. Men de kanske inte förstår alla "hemliga" uttryck på malungsmål, som Aino så finurligt har bakat in i boken!! Men nåt måste väl vi malungsbor få ha för oss själva också!

För vi är ju såååå stolta över att vara från Malung och såååå stolta över vår duktiga författarinna Aino Trosell!

Sanningens ögonblick

Tänk att vara missförstådd och inte trodd på under många många år och så en dag - trots att hoppet för länge sen övergivit en - stå där fullständigt rentvådd! Så härligt det måste kännas när sanningens ögonblick är inne och alla som baktalat och sett snett på en står där med lång näsa!

Har precis läst ut Kristin Hannahs senaste bok "Sanningens ögonblick". Boken handlar bland annat om en man som verkligen har oddsen emot sig. Som halvindian, med lite halvt kriminell bakgrund och med långt hår och lite slarvig klädsel med mera så har han inte så stor chans när han så småningom råkar i klistret.

Den yngsta av de tre systrarna Grey, Vivi Ann, som romanen till stor del handlar om, blir upp över öronen förälskad i just denne man och det visar sig vara ödesdigert på många sätt. Trots att boken rätt snart verkar få ett lyckligt slut så går allt över styr efter ett tag och mannen står plötsligt anklagad för ett mord han inte begått (vad man förstår) och hamnar i fängelse och döms till livstid. Allt pekar på att han är skyldig till mordet. Bara hans fru Vivi Ann och den lille sonen tror på hans oskuld och kämpar förtvivlat för att hålla modet och hoppet uppe.

Romanen handlar även mycket om de tre systrarnas inbördes förhållande, bland annat en svartsjukekonflikt mellan två av systrarna.

Man får även följa med i den yngsta systerns desperata kamp med att som ensamstående mor försöka få ordning på sin tonårige son som håller på att hamna snett. Med en far i fängelse och en mor som håller på att gå i bitar på grund av sorg och saknad är det inte lätt att klara sig helskinnad genom skolan, allt medan omgivningen misstänksamt ser på en som någon som definitivt kommer att följa i pappa indianens fotspår och bli något av en "vilde".

Romanen får ändå ett lyckligt slut - visst måste det väl bli så i amerikansk litteratur (!) Men vägen dit är ändå ovanligt krokig och lite svår att förutsäga, vilket är ett plus.

Kristin Hannah avslutar boken med ett efterord där hon lyfter fram och hyllar alla som kämpar för att rentvå alla de som idag sitter oskyldigt dömda runt om i världen. Det märks att detta är något som engagerat författarinnan i skrivandet och efterordet ger på så sätt en extra dimension i läsandet av boken.

Relationsromaner

Jag gillar verkligen böcker om relationer och känslor! Att så där i smyg få "förlora sig i" att se hur andra har det och få vara med i deras kamp, med trasiga relationer, starka skuldkänslor och annat smått och gott .... utan att behöva avslöja sig själv! Som en riktigt bra dokusåpa ... Fast bättre, då man i böckerna också kan få veta hur personerna tänker, hur de resonerar och förhoppningsvis lär sig något under resans gång. Mycket intressant om man gillar psykologi, vilket jag gör!

Har i sommar hunnit läsa de här två romanerna av den engelska författarinnan Dorothy Koomson; "Min bästa väns dotter" och "Marshmallows till frukost".

Jag gillade verkligen böckerna! De var psykologiska relationsromaner i min smak! Lättlästa, intressanta och inte förutsägbara utan man läste nyfiket vidare för att se hur det skulle gå.

Båda böckerna handlar om kvinnor som av olika anledningar, ofrivilligt, blir involverade i vården av barn.

I "Min bästa väns dotter" blir Kamryn mer eller mindre tvingad till att adoptera sin tidigare bästa väns dotter, en vän som hon har haft en mycket komplicerad relation till. Och inte heller hinner Kamryn reda ut denna relation innan vännen dör i cancer och Kamryn står där med en dotter på halsen! Flickans far visar sig dessutom vara Kamryns tidigare pojkvän! Så det finns många känslor av ånger, svek och bitterhet inblandade ... Riktigt intressant att se hur allt ska redas upp alltså!

I boken "Marshmallows till frukost" hamnar Kendra mitt uppe i en bitter vårdnadstvist när hon hyr en lägenhet av en familj, en lägenhet som Kendra hyrt just för att kunna dra sig undan världen ett tag och slicka sina egna hjärtesår .... Det blir förstås tvärtom. Barnen i familjen drar omedelbart in Kendra i familjens mitt och hon blir snart djupt involverad i barnens väl och ve och även i föräldrarnas komplicerade relation, samtidigt som hon själv kämpar med sina egna problem ...

Jag tycker att Dorothy Koomson lyckats riktigt bra med att skriva underhållande och intressanta relationsromaner som lyckas fånga mitt intresse utan att de känns smöriga eller förutsägbara. Kanske inga klassiker som kommer att ge nobelpriset, men vardagliga, nära böcker som engagerar och får en att känna igen sig i tankar och känslor.

Jag läser gärna fler böcker av denna författare.

Bibliotekskatten Dewey

Har precis läst klart den mysiga boken om Dewey, den härliga katten på det lilla biblioteket i den lilla staden Spencer i Iowa, USA. Helt klart läsvärd bok!

Författaren och bibliotekarien Vicki Myron berättar i boken det mesta om Deweys långa och innehållsrika liv, från det att han hittades i bibliotekets bokinkast till hans död 19 år senare. Parallellt med berättelsen om Dewey får vi veta en hel del om författarens eget liv och även om staten Iowa och den lilla småstaden Spencer.

Men framför allt får vi veta mycket om hur katten Dewey gjort ett outplånligt intryck på människor, inte bara i Spencer och i Iowa utan runt om i hela världen. Helt fantastiskt egentligen - av en katt!

Tystnad

Har funderat en del på "tystnad" den sista tiden. Tystnad kan vara ett väldigt effektivt språk som ibland kan säga mer än många ord. Eller så kan tystnaden vara påtvingad och då är den kanske resultatet av ett maktutövande som tystar mig fast jag inte vill det ....

"11 nyanser av tystnad" heter en bok som jag nyss läst. Boken är skriven av Heléne Thomsson och Ylva Elvin-Nowak. Den tar upp elva exempel på konkreta situationer i en arbetsmiljö där en person genom olika slags maktspel, härskartekniker, manipulerar andra människor så att de på olika sätt blir tystade, förminskade och utsatta. Mycket intressant läsning!

Tänk att så kallade härskartekniker kan användas på så många olika sätt! Att man kan "härska" och manipulera genom godhet, snällhet och charm! Ja till och med genom tystnad i sig! Det kanske man inte tänker på i första taget.

Och nu plötsligt kan jag förstå lite mer varför vissa människor får mig att känna mig så tillplattad, fastän de ju verkar vara så urtrevliga! Och jag begriper att jag ibland blir så manipulerad, fastän jag inte fattar det själv! För visst är väl jag "den tysta" i så gott som alla sammanhang?!?

Varför är det egentligen så? Vill jag vara tyst? Är det bekvämt att slippa prata och uttycka min åsikt? Är jag "den tysta" till min natur? Eller vill jag egentligen säga nåt men törs inte? Finns det människor runt omkring mig som hindrar?!? Ja det är många frågor som mal i mig efter att ha läst boken ... och några färdiga svar har jag inte ...

Intressant är det i alla fall med psykologiska böcker tycker jag. Att varva med mellan romanerna. Böcker som får en att tänka till ... fundera ... som sätter igång processer inombords ...!

Tystnad .... Kan vara så oerhört fantastiskt många gånger ... att bara njuta av!!!

Men tystnad kan också vara en olidlig plåga .... om jag känner mig tvingad till den!

Suck ... det är komplicerat med tystnad!

En roande hundraåring

Neeeej ..... boken är sluuuuut!!!




Har för en stund sen precis läst klart en bok som jag varit fast i en vecka nu....! Blev så oerhört förtjust i den här boken!!!



"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är den kluriga titeln som gör att man faktiskt blir rätt nyfiken på innehållet ....
Hur kan en bok om en hundraåring vara intressant? Är den det? Kan man skriva en så pass tjock bok om en gammal man?!?..... Ja frågorna var många innan jag satte igång.

Och precis som säkert många andra som läst boken kan jag nu konstatera att jo då, man kan visst skriva en tjock bok om en hundraåring man om den mannen råkar heta Allan Karlsson och boken är skriven av f.d. journalisten Jonas Jonasson!

Sicken historia!!! Från första till sista sidan häpnar man över vad denne Allan Karlsson råkar ut för och blir inblandad i!! Allans hundraåriga liv har minst sagt varit omtumlande och man får i boken följa honom genom livet parallellt med att hans numera hundraåriga tillvaro vänds upp och ner och blir mer och mer invecklat, "dråpligt" och kompicerat!!

Nej då, jag ska inte avslöja allt som händer ... det måste du få läsa själv!! Men det blir oförutsägbart, komiskt, stundtals nervpirrande, klurigt, dramatiskt .... och alldeles, alldeles underbart.....!!

Jonas Jonasson hade tydligen haft denna berättelse undangömd i någon byrålåda i nära 25 år. Lite orolig var han för om han kunde låta någon läsa den ... skulle någon tycka om den?! Men nu efter denna succé så väntar troligtvis en ny bok ... möjligen om Allan Karlssons vidare öden och äventyr, nu som hundraettåring!! Tja, vi får väl se om det blir en uppföljare.

Men vad än boken kommer att handla om så ser jag fram emot en ny bok av denne nye författare! Han visar verkligen att han vet hur man skriver en fängslande bok tycker jag! "Lite Paasilinna parat med Forrest Gump" var det någon som skrev och det tycker jag stämmer alldeles utmärkt!

"Värre skit har jag läst" var det omdöme som Jonas´morbror Hans yttrade efter att han fått läsa manuskriptet till Hundraåringen .... Och i och med det visste Jonas att han hade lyckats! För de orden var det finaste och vackraste han någonsin hört sin supernegative morbror säga!!