En roande hundraåring

Neeeej ..... boken är sluuuuut!!!




Har för en stund sen precis läst klart en bok som jag varit fast i en vecka nu....! Blev så oerhört förtjust i den här boken!!!



"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är den kluriga titeln som gör att man faktiskt blir rätt nyfiken på innehållet ....
Hur kan en bok om en hundraåring vara intressant? Är den det? Kan man skriva en så pass tjock bok om en gammal man?!?..... Ja frågorna var många innan jag satte igång.

Och precis som säkert många andra som läst boken kan jag nu konstatera att jo då, man kan visst skriva en tjock bok om en hundraåring man om den mannen råkar heta Allan Karlsson och boken är skriven av f.d. journalisten Jonas Jonasson!

Sicken historia!!! Från första till sista sidan häpnar man över vad denne Allan Karlsson råkar ut för och blir inblandad i!! Allans hundraåriga liv har minst sagt varit omtumlande och man får i boken följa honom genom livet parallellt med att hans numera hundraåriga tillvaro vänds upp och ner och blir mer och mer invecklat, "dråpligt" och kompicerat!!

Nej då, jag ska inte avslöja allt som händer ... det måste du få läsa själv!! Men det blir oförutsägbart, komiskt, stundtals nervpirrande, klurigt, dramatiskt .... och alldeles, alldeles underbart.....!!

Jonas Jonasson hade tydligen haft denna berättelse undangömd i någon byrålåda i nära 25 år. Lite orolig var han för om han kunde låta någon läsa den ... skulle någon tycka om den?! Men nu efter denna succé så väntar troligtvis en ny bok ... möjligen om Allan Karlssons vidare öden och äventyr, nu som hundraettåring!! Tja, vi får väl se om det blir en uppföljare.

Men vad än boken kommer att handla om så ser jag fram emot en ny bok av denne nye författare! Han visar verkligen att han vet hur man skriver en fängslande bok tycker jag! "Lite Paasilinna parat med Forrest Gump" var det någon som skrev och det tycker jag stämmer alldeles utmärkt!

"Värre skit har jag läst" var det omdöme som Jonas´morbror Hans yttrade efter att han fått läsa manuskriptet till Hundraåringen .... Och i och med det visste Jonas att han hade lyckats! För de orden var det finaste och vackraste han någonsin hört sin supernegative morbror säga!!