Under samma himmel

På sommarn ska man gå och se bygdespel. Det hör liksom till. Och det finns så många olika att välja på; sorgliga spel, dramatiska, lustiga eller djupa .... precis som livet självt.

Jag har i helgen varit och sett ett av de nyare spelen här i Malung nämligen spelet "Under samma himmel". Ja förresten, nytt och nytt, det var faktiskt 10:e året, men även det sista året ... spelet kommer att läggas ner ... tyvärr! Spelet är Yvonne Isakssons verk. Tack Yvonne!!

Spelet handlar om den finska invandringen på 1600-talet. Man får följa några familjer från det att de kommer till platsen där de sen slår sig ner, genom diverse konflikter med de svenska bönder som finns i bygden, fram till ett samförstånd och en försoning där freden segrar över misstänksamhet och splittring.

Det blir några timmars underhållning med sång och teater som berör mig mycket djupt! Jag finner mig själv sitta med ögon fulla av tårar när jag ser dessa människors kamp för överlevnad i den svenska bygden, så full av misstänksamhet och avoghet mot nykomlingarna - "inkräktarna"!

Hur kan en situation på 1600-talet kännas så skrämmande aktuell än idag?!? Hur många gånger om dagen upprepas inte händelser som den här överallt runt om i Sverige och i andra länder?!? Hur behandlar vi våra invandrare och flyktingar på 2000-talet när de drivs eller tvingas att försöka överleva på en ny och främmande plats?!?

Citerar till sist några rader ur slutsången i spelet.

-"Under samma himmel, under samma sol, under samma måne lever vi .... vem kan bestämma var jag ska bo, vem kan bestämma vad jag ska tro?"...

"Rotlös och vilsen, men drömmer ändå. Hoppas nån gång vi varandra ska förstå!"

"Allting flyter"

Å vad jag gillade filosofi när jag gick på gymnasiet! Tyckte att de gamla filosoferna var så kluriga och hade så intressanta tankar om det mesta!

En av mina favoriter var Herakleitos och hans tes "Panta rei" - "Allting flyter". Allt är föränderligt, inget är detsamma från en stund till en annan, "allting flyter", ändå finns något kvar av det som var, en bestående kärna....!

Ja jag vet, det kanske är svårt att tänka sådana djupa tankar så här i sommarvärmen ... Men jag kom att tänka på det här citatet igen häromdagen och det gjorde mig så glad .... !

Allting flyter .... allt förändras ... jag är jag men ändå inte .... ?!? Jag behöver inte känna att "sån här är jag" utan istället tänka; så här tänker jag och känner idag, imorgon är en ny dag och allt kan kännas och vara annorlunda! Så härligt egentligen!! Jag behöver inte fastna i någon stereotyp beskrivning av mig själv eller någon annan. "Han/hon är ju en sådan .... " Nej ingenting ÄR utan allt är i rörelse, under ständig förändring ... något nytt kan alltid komma till!

Ja, Herakleitos må ha levt för hur många år sen som helst, men för mig är han fortfarande en inspiration. Han för in en hoppfullhet i tillvaron .... Visserligen kan allt också förändras till det sämre, men det är ju en risk man får ta ... att leva är just så ... oförutsägbart, så levande, så flytande .... !

Jag vill försöka flyta med, den här sommaren ... försöka ta livet som det kommer ... vara levande ... föränderlig men ändå JAG!

Hårdrock i en ny tid

Åh vilken härlig kväll!!! Bättre kan inte midsommarveckan börja!

Har för två dagar sen varit på en otroligt häftig hårdrockskonsert i Vansbro biosalong! Jodå, minsann!! Och inte vilken hårdrockskonsert som helst ... nej då ... inte mindre än en unik konsert där de fyra stora trash-banden Metallica, Anthrax, Megadeth och Slayer spelade på en scen i Sofia, Bulgarien .... Låter otroligt eller hur?!? Jag menar ... just dom banden har aldrig tidigare spelat under samma konsert!

Ja och sen förstås själva tekniken ..... ! Tänk vad man kan åstadkomma nuförtiden! Att man kan få vara med på en unik händelse i Bulgarien via satellit från en liten håla i obygden (ursäkta Vansbro!) ... Ja se teknikens under ....!!! Helt fantastiskt!

Men nästan ännu mer fantastiskt är att jag som knappt visste något om hårdrock för cirka fem år sen nu är en riktig hårdrocksfantast! Jo, jag vet ... det kan bli så med hårdrockande tonåringar därhemma .... men faktum är att jag blivit en riktig diggare av denna sorts musik, hur otroligt det än kan vara.

För det är något med pulsen i hårdrocken som är så otroligt medryckande. Musiken sliter med kroppen i en puls som man inte kan stå emot .... hela jag börjar gunga och "sugas med"....

Min kropp klarar inte att vara still ... (men ingen headbanging dock!) ... så är det bara!

Och att man sen numer har möjlighet att via YouTube och andra kanaler lyssna på hårdrock och annan musik dygnet runt, när man vill, är ju inte fy skam. Härligt ändå att leva i en ny tid ... med all den nya tidens finesser!!

Tystnad

Har funderat en del på "tystnad" den sista tiden. Tystnad kan vara ett väldigt effektivt språk som ibland kan säga mer än många ord. Eller så kan tystnaden vara påtvingad och då är den kanske resultatet av ett maktutövande som tystar mig fast jag inte vill det ....

"11 nyanser av tystnad" heter en bok som jag nyss läst. Boken är skriven av Heléne Thomsson och Ylva Elvin-Nowak. Den tar upp elva exempel på konkreta situationer i en arbetsmiljö där en person genom olika slags maktspel, härskartekniker, manipulerar andra människor så att de på olika sätt blir tystade, förminskade och utsatta. Mycket intressant läsning!

Tänk att så kallade härskartekniker kan användas på så många olika sätt! Att man kan "härska" och manipulera genom godhet, snällhet och charm! Ja till och med genom tystnad i sig! Det kanske man inte tänker på i första taget.

Och nu plötsligt kan jag förstå lite mer varför vissa människor får mig att känna mig så tillplattad, fastän de ju verkar vara så urtrevliga! Och jag begriper att jag ibland blir så manipulerad, fastän jag inte fattar det själv! För visst är väl jag "den tysta" i så gott som alla sammanhang?!?

Varför är det egentligen så? Vill jag vara tyst? Är det bekvämt att slippa prata och uttycka min åsikt? Är jag "den tysta" till min natur? Eller vill jag egentligen säga nåt men törs inte? Finns det människor runt omkring mig som hindrar?!? Ja det är många frågor som mal i mig efter att ha läst boken ... och några färdiga svar har jag inte ...

Intressant är det i alla fall med psykologiska böcker tycker jag. Att varva med mellan romanerna. Böcker som får en att tänka till ... fundera ... som sätter igång processer inombords ...!

Tystnad .... Kan vara så oerhört fantastiskt många gånger ... att bara njuta av!!!

Men tystnad kan också vara en olidlig plåga .... om jag känner mig tvingad till den!

Suck ... det är komplicerat med tystnad!

Linedance i sommarkvällen

Åh så jag hade längtat och väntat och längtat och väntat ... !

Äntligen kom den, vår första linedancekväll vid "Glassgården" i Malung då vi fick dansa allt vad vi orkade på det alldeles splitternya dansgolvet i trädgården bakom den anrika Jannesgården mitt i Malungs centrum. Och vilken härlig varm sommarkväll vi fick! Helt underbar!

Men ärligt talat märkte jag inte så mycket av den ljusa sköna sommarkvällen! Helt förtrollad av dansens magi dansade jag i närmare två timmar tillsammans med ett underbart gäng lika tokiga linedanceälskare som jag ..... och om vi inte blivit så utpumpade och matta efter så lång tids dansande hade vi nog dansat än .... !!!

Vad är det egentligen med dans som är så oerhört roligt, ja så sjukt roligt att man kan hålla på och hålla på fastän kroppen för länge sen sagt stopp och belägg?!?

Tja, det undrar åtminstone jag! Vi människor måste nog ha något inbyggt och medfött behov av att få uttrycka oss med hela vår varelse. Ett behov som blir tillfredsställt i dansen då vi bara släpper loss och låter kroppen liksom ta över helt .... En helt underbar känsla!

Och nu längtar jag bara efter nästa gång ... och nästa ... och nästa ...

7 juli är det dags igen för Linedancekväll på Glassgården! Har du vägarna förbi så får du komma och bevittna den "magiska känsloexplosion" som kanske sker även den gången ... i en lika ljuvlig och vacker sommarkväll!

"Dagarna dom går och går efter varandra....."

Oj vad vi fick höra den här barnvisan när vår äldsta dotter var liten! Hon hade lärt sig den på Dagis och hon sjöng och sjöng tills vi nästan storknade över denna lilla sång....

Men visst är det väl så ... "Dagarna dom går och går efter varandra, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag ".... och så försvann visst nån dag också, en efter en ... ! "Måndag måndag kom tillbaks annars fattas det en dag ...!"

Hoppsan!

För inte så länge sen hörde jag sången på P4 barnradion med "Vardagsgruppen" som också gjorde den. Det roliga är att varken min man eller jag hörde sången i original nån gång, bara i "barnversionen" och den var kanske inte så melodiskt korrekt alla gånger .... och kanske inte textmässigt heller riktigt. Nu på radion hörde jag den som den skulle vara och det var dråpligt! Jovisst kände jag igen sången, men ändå ..... ändå var den inte riktigt som vi fick höra den!

Det blev så varmt i hjärtat på mig där jag satt i bilen och hörde på radion. Plötsligt så var den lilla 4-åringen där igen ... med all sin charm och sin starka personlighet! Och som den lilla flickan satte sitt eget starka avtryck i vår värld! Och dagarna som gick och gick ... med hennes egen melodi och egen tolkning ... vart tog dom vägen egentligen?!? Det var visst nån dag som försvann! Ja många många dagar ..... "Måndag måndag kom tillbaks...!!!

Hoppsan!

Språket och identiteten

Jag har funderat på .... det här med språk är knepigt!

Vet inte om det är jag som är lite udda....?!? Men jag "blir" olika som person beroende på vilket språk jag pratar .... Låter verkligen knepigt när jag skriver det!

Kanske beror mitt något schizofrena dilemma på att jag egentligen är tvåspråkig. Från det jag började prata har jag pratat min orts dialekt, malungsmålet, men i skolan fick man bara prata rikssvenska. Och tvärt emot alla andra härifrån trakten (tror jag!) har jag alltid haft en dragning till svenska språket. Kännt att jag trivts nästan bättre med svenskan. Jag tror jag nästan alltid har tänkt på svenska till exempel! Förlåt mig, alla malungsbor, jag vet ... jag är en förrädare!!

Innan jag började skolan hade jag en låtsaskompis som jag kallade Torbjörn och med honom pratade jag bara svenska...! Och som vi pratade och diskuterade!! Det fanns inte många andra barn i närheten att leka med så Torbjörn blev min räddning. Han och jag gick ut på långa promenader i skogen där jag bodde och pratade och filosoferade högt med varann! På svenska!

Kanske är det därför jag känner mig så mycket friare när jag pratar svenska .... För som litet barn var jag så oerhört blyg och sa inte så mycket där hemma .... diskuterade aldrig något på malungsmål .... filosoferade aldrig på detta språk .... Så kanske förknippas fortfarande malungsmålet för mig med min uppväxt, min "blyga barndom" där jag aldrig riktigt kom till tals ... vad vet jag ....?!?

För när jag pratar svenska blir jag liksom en annan person, en något oräddare, mer vuxen person, mer kompetent, ja .... en annan helt enkelt!

För att inte tala om hur jag känner mig när jag pratar engelska och franska .....! Då blommar jag ut riktigt ordentligt! Och franska språket gör att jag börjar gestikulera mer, bli mer "fransk" i mitt uttryckssätt ..... ! Ja ibland kan jag nästan längta efter att få gräla på franska ...! Men men ... riktigt så bra är jag nog inte än på detta underbart vackra språk!!

Ja ... språk är verkligen knepigt! Eller också är det kanske jag som är knepig?!? Och lite kluven!

Men visst älskar jag malungsmålet också. Och jag använder dialekten varje dag, när jag umgås och pratar med min familj och mina kollegor och många andra malungsbor. Och visst vill jag att malungsmålet ska bevaras!! Absolut!

Hä e klart i dzär, i köm full fro Malung!