Fridfull dag i Auschwitz?

Läste idag på lunchen lite ur det senaste numret av Populär historia. På framsidan av numret var bilden av ingången till det som tidningen rubricerade som "förintelsens huvudstad" - nämligen Auschwitz. Man kunde se den numer berömda skylten "Arbeit macht frei" som leder in till själva området.

Artikeln fick mig att tänka på den gången för fem år sen när jag besökte just förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Kommer fortfarande ihåg precis hur det kändes när bussen åkte mot färdmålet för dagen. Hur det knöt sig i magen, hur jag nästan greps av panik och tänkte "det här kommer jag inte att fixa"! Hur jag ångrade att jag anmälde mig till denna dagsutflykt.....!!

Men dagen i Auschwitz blev så totalt annorlunda - och jag vet fortfarande inte riktigt varför! Visst var det hemskt och oerhört groteskt att se alla montrar med hår, resväskor, skor osv som påminde om alla de tusentals människor som tvingades genomleva en vistelse här....De flesta av dessa kom aldrig mer ut därifrån.....!!

Men den känsla som jag alltid bär med mig när jag tänker på den dagen är en känsla av FRID! Ja faktiskt ... FRID! Och det är det som är så konstigt!!! Jag förstår det inte....Har grubblat en hel del på hur det kommer sig ... ?

Det var som om tusentals "röster" fanns i själva luften på området.... tusentals röster som viskade "Vi förstår dig...hur svårt du än kommer att ha det i livet, vad du än kommer att möta så har vi varit där... och haft det värre. Här hos oss kan du känna dig trygg!"

Och det var på något konstigt sätt tryggheten i denna vetskap som blev en så stark känsla där vid "helvetets portar"... Jag kände det som om jag ville vara kvar där ... vila där ... bara vara ..... trygg....

Ja jag vet ... det här låter helt makabert och helt och hållet galet .... men ändå ... Auschwitz kommer för alltid att påminna mig om frid och trygghet - mitt i det svåraste!!