Efter bokmässan

Har nu äntligen landat efter besöket på bokmässan i förra veckan. Det blev ett kort men intensivt besök under en av dagarna på mässan.

Intrycket? Ja hur ska man sammanfatta detta i några punkter?! Jag gör ett försök:

- Mycket folk, många många montrar och scenprogram lite varstans i lokalen. Intressant så det förslår! En känsla infinner sig att man är som ett barn på ett nöjesfält!

-Ingen hungerkänsla i kroppen, man bara jagar vidare för att hinna se så mycket som möjligt.... (Lite mat blev det i alla fall. Man måste nästan tvinga sig att stanna till och äta lite så man orkar med).

-Författare som man "springer på" lite varstans; Jan Guillou, Björn Hellberg, Inger Jalakas, Catarina Kruusval, Martin Olczak, Ola Skinnarmo, Mark Levengood ..... ja en del kommer man knappt ihåg namnet på nu efteråt. Helt fascinerande att så där för en dag kunna frottera sig med idel bokkändisar och andra intressanta människor!

-Intressanta föredrag, varav ett på Forskarscenen av professor Christopher Gillberg som talade om ADHD.

-Besök hos de lokala "kändisarna" i Dalamontern (!) och kaffedrickande i den närliggande Värmlandsmontern. Mysigt!

Nej fy - det känns nästan lite frustrerande att försöka sammanfatta min bokmässevistelse så här. Det går ju inte riktigt. En bokmässa handlar ju om så mycket; atmosfären, känslan, de många små upplevelserna runt hörnet, människor man möter och mycket mycket mer ....

Kort sagt, en bokmässa måste upplevas! Ser redan fram emot nästa gång det blir min tur att åka till den fantastiska, intressanta, fascinerande BOKMÄSSAAAAN!

-

Sanningens ögonblick

Tänk att vara missförstådd och inte trodd på under många många år och så en dag - trots att hoppet för länge sen övergivit en - stå där fullständigt rentvådd! Så härligt det måste kännas när sanningens ögonblick är inne och alla som baktalat och sett snett på en står där med lång näsa!

Har precis läst ut Kristin Hannahs senaste bok "Sanningens ögonblick". Boken handlar bland annat om en man som verkligen har oddsen emot sig. Som halvindian, med lite halvt kriminell bakgrund och med långt hår och lite slarvig klädsel med mera så har han inte så stor chans när han så småningom råkar i klistret.

Den yngsta av de tre systrarna Grey, Vivi Ann, som romanen till stor del handlar om, blir upp över öronen förälskad i just denne man och det visar sig vara ödesdigert på många sätt. Trots att boken rätt snart verkar få ett lyckligt slut så går allt över styr efter ett tag och mannen står plötsligt anklagad för ett mord han inte begått (vad man förstår) och hamnar i fängelse och döms till livstid. Allt pekar på att han är skyldig till mordet. Bara hans fru Vivi Ann och den lille sonen tror på hans oskuld och kämpar förtvivlat för att hålla modet och hoppet uppe.

Romanen handlar även mycket om de tre systrarnas inbördes förhållande, bland annat en svartsjukekonflikt mellan två av systrarna.

Man får även följa med i den yngsta systerns desperata kamp med att som ensamstående mor försöka få ordning på sin tonårige son som håller på att hamna snett. Med en far i fängelse och en mor som håller på att gå i bitar på grund av sorg och saknad är det inte lätt att klara sig helskinnad genom skolan, allt medan omgivningen misstänksamt ser på en som någon som definitivt kommer att följa i pappa indianens fotspår och bli något av en "vilde".

Romanen får ändå ett lyckligt slut - visst måste det väl bli så i amerikansk litteratur (!) Men vägen dit är ändå ovanligt krokig och lite svår att förutsäga, vilket är ett plus.

Kristin Hannah avslutar boken med ett efterord där hon lyfter fram och hyllar alla som kämpar för att rentvå alla de som idag sitter oskyldigt dömda runt om i världen. Det märks att detta är något som engagerat författarinnan i skrivandet och efterordet ger på så sätt en extra dimension i läsandet av boken.

I valet och kvalet

Valdagen närmar sig med stora steg! Brrrr .... lite pirrigt för en person med beslutsångest som jag! Alltid är det likadant - vad ska man rösta på?!? Finns det något som är "rätt eller fel"?

För vissa är valet bara en enkel formalitet, man har alltid röstat likadant och det är bara att ta de valsedlar man alltid tagit och lägga i kuverten. Låter så enkelt och bekvämt på något vis ..... Men det finns ju så många bra argument för olika sidor i politiken tycks det. Men vilka är trovärdiga, vilka överdriver, vilka kan man lita på....???? Man blir så förvirrad......

Beslutsångest!!! Jag får lätt panik när olika röster och viljor drar i mig och vill att jag ska välja just deras "produkter". Telefonförsäljare och andra försäljare som "på gatan" eller i butiken drar i mig och försöker övertala mig att välja deras makalöst, fantastiska produkt är något av ett gissel och får mig bara att må dåligt. Varför ska det behöva vara så?!? Varför är jag plötsligt så viktig och ska smöras för när jag annars verkar vara ganska betydelselös i sammanhanget?!?

Sist jag "fångades" av några riktigt ettriga försäljare i en butik lyckades jag till sist slita mig loss från dem med motiveringen att jag är allergisk mot försäljare! Det lyckades faktiskt! För vad skulle försäljaren säga om det?!? (Ett bra tips alltså!)

Suck .... så valdagens ankomst känns just nu inte så kul. Visst är det viktigt att gå och rösta. Och jag KOMMER att gå och rösta. Men - vad ska jag rösta på, vad ska jag välja - det är fortfarande den stora frågan! Men - det brukar lösa sig när den dagen kommer!

Så - glöm inte att gå och rösta på valdagen gott folk!

Bokmässa!

Ååååhh så jag ser fram emot att få åka på bokmässa snart!! Kan inte vänta längre ju!

Men ... vad är väl en bokmässa? Hur kan det vara så kul egentligen?!? En massa böcker, människor som trängs, traska runt runt en hel dag, ömhet i fötter och kropp .....

JOOOOOO......det är ju alldeles fantastiskt kul! Tänk att för en dag (eller flera) riktigt få frossa i alla härliga böcker som visas i olika montrar, att få ta del av olika scen- och monterprogram som körs överallt i mässhallen, att få möjlighet att möta olika författare "på riktigt" och få en verklig person framför sig istället för ett namn på ett bokomslag .... Ja det är nog drömmen för en biblioteksarbetare som jag!

Förra gången jag var på bokmässan hade jag lyxen att få vara där två hela dagar! Det kommer jag att sakna den här gången när det blir bara en dag för min del. För liiite stressigt blir det, att hinna runt överallt dit man vill och ta del i de programpunkter man tänkt ut i förväg. För till slut behöver man ofta stryka ett och annat när man väl är på plats .... Man vill ju så mycket!!!

Ja det ska bli såååå kul! Längtar!!!

Kanske vi ses där?

Ingen tid?!

Nej, nu har jag ingen tid för bloggande!! Det är mycket nu .... !

Är det så? Tar tiden slut emellanåt? Eller är det bara prioriteringarna som blir fel? Finns tiden konstant hela tiden, eller har den knappats in??

Ja nog känns det som om tiden rusar iväg med ljusets hastighet och jag springer förtvivlat för att hinna med den. Varför är det så?!?

Jodå, visst är det mycket nu med förtidsröstningen på jobbet, med färre personal som ska göra fler saker .... Och hemma är det också mycket, med barn/ungdomar på tre olika skolor som det ska planeras för och grejas med .... och allt annat förstås, tvätt, disk mm mm ....

Men ändå. Tvingas ändå erkänna att tiden är konstant. Den finns där hela tiden ... men vad jag gör med tiden sen då ... ?! Ja det är frågan jag borde ta mig en funderare på!

Nej, nu har jag inte tid med mer funderande! Nu är det bara att rusa igen ...................................!

Tid

Varför i all sin dar går tiden så fort när man har börjat jobba igen efter semestern?!?! Det var ju nyss jag kom tillbaks till jobbet, utvilad efter semestern och rätt så pigg, tyckte jag.

Men nu - nu har jag tappat räkningen på veckorna som gått sen jag kom tillbaks. Var det två veckor sen, tre eller fler kanske...??? Vet bara att det varit så fullt upp sen dess. Börjar redan känna mig sliten ....

Vem hinner egentligen leva idag?! Vi jagar fram och har dagarna och veckorna planerade långt i förväg. Och vi blir smått panikslagna om något förskjuts eller något oplanerat inträffar....!

Vem hinner vara i nuet, njuta av stunden som är, ta vara på ögonblicket, "fånga dagen" som det så vackert heter .... ?!

-"Ja, inte hinner då jag just nu. Kanske nästa vecka?! Eller förresten, inte då nej, då har jag ju fullbokad kalender, det får bli vecka 36 ....! Eller nej förresten ..... "

Och så vidare och så vidare ....

Nuet är det vi har just nu ... ingen av oss vet om det blir någonting efter det....

Det borde väl få oss att tänka till lite - kanske?!

Relationsromaner

Jag gillar verkligen böcker om relationer och känslor! Att så där i smyg få "förlora sig i" att se hur andra har det och få vara med i deras kamp, med trasiga relationer, starka skuldkänslor och annat smått och gott .... utan att behöva avslöja sig själv! Som en riktigt bra dokusåpa ... Fast bättre, då man i böckerna också kan få veta hur personerna tänker, hur de resonerar och förhoppningsvis lär sig något under resans gång. Mycket intressant om man gillar psykologi, vilket jag gör!

Har i sommar hunnit läsa de här två romanerna av den engelska författarinnan Dorothy Koomson; "Min bästa väns dotter" och "Marshmallows till frukost".

Jag gillade verkligen böckerna! De var psykologiska relationsromaner i min smak! Lättlästa, intressanta och inte förutsägbara utan man läste nyfiket vidare för att se hur det skulle gå.

Båda böckerna handlar om kvinnor som av olika anledningar, ofrivilligt, blir involverade i vården av barn.

I "Min bästa väns dotter" blir Kamryn mer eller mindre tvingad till att adoptera sin tidigare bästa väns dotter, en vän som hon har haft en mycket komplicerad relation till. Och inte heller hinner Kamryn reda ut denna relation innan vännen dör i cancer och Kamryn står där med en dotter på halsen! Flickans far visar sig dessutom vara Kamryns tidigare pojkvän! Så det finns många känslor av ånger, svek och bitterhet inblandade ... Riktigt intressant att se hur allt ska redas upp alltså!

I boken "Marshmallows till frukost" hamnar Kendra mitt uppe i en bitter vårdnadstvist när hon hyr en lägenhet av en familj, en lägenhet som Kendra hyrt just för att kunna dra sig undan världen ett tag och slicka sina egna hjärtesår .... Det blir förstås tvärtom. Barnen i familjen drar omedelbart in Kendra i familjens mitt och hon blir snart djupt involverad i barnens väl och ve och även i föräldrarnas komplicerade relation, samtidigt som hon själv kämpar med sina egna problem ...

Jag tycker att Dorothy Koomson lyckats riktigt bra med att skriva underhållande och intressanta relationsromaner som lyckas fånga mitt intresse utan att de känns smöriga eller förutsägbara. Kanske inga klassiker som kommer att ge nobelpriset, men vardagliga, nära böcker som engagerar och får en att känna igen sig i tankar och känslor.

Jag läser gärna fler böcker av denna författare.