Tid

Varför i all sin dar går tiden så fort när man har börjat jobba igen efter semestern?!?! Det var ju nyss jag kom tillbaks till jobbet, utvilad efter semestern och rätt så pigg, tyckte jag.

Men nu - nu har jag tappat räkningen på veckorna som gått sen jag kom tillbaks. Var det två veckor sen, tre eller fler kanske...??? Vet bara att det varit så fullt upp sen dess. Börjar redan känna mig sliten ....

Vem hinner egentligen leva idag?! Vi jagar fram och har dagarna och veckorna planerade långt i förväg. Och vi blir smått panikslagna om något förskjuts eller något oplanerat inträffar....!

Vem hinner vara i nuet, njuta av stunden som är, ta vara på ögonblicket, "fånga dagen" som det så vackert heter .... ?!

-"Ja, inte hinner då jag just nu. Kanske nästa vecka?! Eller förresten, inte då nej, då har jag ju fullbokad kalender, det får bli vecka 36 ....! Eller nej förresten ..... "

Och så vidare och så vidare ....

Nuet är det vi har just nu ... ingen av oss vet om det blir någonting efter det....

Det borde väl få oss att tänka till lite - kanske?!

Relationsromaner

Jag gillar verkligen böcker om relationer och känslor! Att så där i smyg få "förlora sig i" att se hur andra har det och få vara med i deras kamp, med trasiga relationer, starka skuldkänslor och annat smått och gott .... utan att behöva avslöja sig själv! Som en riktigt bra dokusåpa ... Fast bättre, då man i böckerna också kan få veta hur personerna tänker, hur de resonerar och förhoppningsvis lär sig något under resans gång. Mycket intressant om man gillar psykologi, vilket jag gör!

Har i sommar hunnit läsa de här två romanerna av den engelska författarinnan Dorothy Koomson; "Min bästa väns dotter" och "Marshmallows till frukost".

Jag gillade verkligen böckerna! De var psykologiska relationsromaner i min smak! Lättlästa, intressanta och inte förutsägbara utan man läste nyfiket vidare för att se hur det skulle gå.

Båda böckerna handlar om kvinnor som av olika anledningar, ofrivilligt, blir involverade i vården av barn.

I "Min bästa väns dotter" blir Kamryn mer eller mindre tvingad till att adoptera sin tidigare bästa väns dotter, en vän som hon har haft en mycket komplicerad relation till. Och inte heller hinner Kamryn reda ut denna relation innan vännen dör i cancer och Kamryn står där med en dotter på halsen! Flickans far visar sig dessutom vara Kamryns tidigare pojkvän! Så det finns många känslor av ånger, svek och bitterhet inblandade ... Riktigt intressant att se hur allt ska redas upp alltså!

I boken "Marshmallows till frukost" hamnar Kendra mitt uppe i en bitter vårdnadstvist när hon hyr en lägenhet av en familj, en lägenhet som Kendra hyrt just för att kunna dra sig undan världen ett tag och slicka sina egna hjärtesår .... Det blir förstås tvärtom. Barnen i familjen drar omedelbart in Kendra i familjens mitt och hon blir snart djupt involverad i barnens väl och ve och även i föräldrarnas komplicerade relation, samtidigt som hon själv kämpar med sina egna problem ...

Jag tycker att Dorothy Koomson lyckats riktigt bra med att skriva underhållande och intressanta relationsromaner som lyckas fånga mitt intresse utan att de känns smöriga eller förutsägbara. Kanske inga klassiker som kommer att ge nobelpriset, men vardagliga, nära böcker som engagerar och får en att känna igen sig i tankar och känslor.

Jag läser gärna fler böcker av denna författare.

Bibliotekskatten Dewey

Har precis läst klart den mysiga boken om Dewey, den härliga katten på det lilla biblioteket i den lilla staden Spencer i Iowa, USA. Helt klart läsvärd bok!

Författaren och bibliotekarien Vicki Myron berättar i boken det mesta om Deweys långa och innehållsrika liv, från det att han hittades i bibliotekets bokinkast till hans död 19 år senare. Parallellt med berättelsen om Dewey får vi veta en hel del om författarens eget liv och även om staten Iowa och den lilla småstaden Spencer.

Men framför allt får vi veta mycket om hur katten Dewey gjort ett outplånligt intryck på människor, inte bara i Spencer och i Iowa utan runt om i hela världen. Helt fantastiskt egentligen - av en katt!

Fredagen den 13:e

Jaha ja, då är det visst fredagen den 13:e idag. Yes!!! Alltid lika kul!

Kul att se hur dagstidningarna alltid uppmärksammar denna otursdag. Och hur man i olika media, tidningar, TV och radio blir varnad om att man måste passa sig för diverse faror som lurar överallt .... ! Den här dagen, och även många andra, tar man gång på gång upp diverse skrock och vidskepelse och annat "logiskt och rationellt" i dagens upplysta samhälle! Man häpnar!!



Nej jag ser alltid fram emot den här "otursdagen". Och jag riktigt frossar i hur kul det ska bli att se att ingenting konstigt faktiskt inträffar! Hur jag ska dra alla vidskepelsens spöken vid näsan och gå rakryggad rakt igenom dagen utan att låta mig påverkas ett smack av all "propaganda" runt om mig ....!



Yes, så får det bli även denna gång! -"Kom an då, olyckskorpar där ute! Försök hitta på nåt om ni kan!!! Mwoahahaha........!!"

Back to work again...!

Jodå, lite konstigt känns det allt idag .... (och lite smått chockartat kanske ....?!)

- att gå upp tidigt, tidigt istället för att sova länge, länge ....
- att försöka vara superkoncentrerad hela tiden, på helspänn igen istället för skönt avslappnad och relaxad ....
- att stressa på för att hinna ikapp allt om ligger på hög vid mitt skrivbord och inte bara ta allt som det kommer, som jag gjorde nyss ...
- att försöka vara "trevlig" och serviceminded hela tiden efter att nyss ha bara slappat och kopplat av utan att ha behövt bry mig så mycket om "hur jag ska va" ...

Men samtidigt - så känns allt så välbekant, så tryggt och välordnat, så skönt rutinmässigt att börja JOBBA igen efter semestern!! Att komma in i väloljade banor, gamla rutiner, få igång maskineriet ....!

Visst är det verkligen HÄRLIGT med semester!!! Men rätt så skönt att komma igång med vardagen igen - trots allt!!

Välkommen tillbaks till verkligheten!

En gammal vän från förr

Tänk - jag har träffat en norsk väninna nu i sommar som jag inte sett på 31 år!!! Så fantastiskt roligt!

Min vän Torfrid träffade jag faktiskt i Belgien första gången, för 34 år sen. Vi följdes sen åt ner till Frankrike och var med på ett läger nere i franska Pau i tre veckor, tillsammans med en massa andra ungdomar från hela världen. Väldigt häftigt.

Vi höll kontakten så gott det gick via brev. Torfrid gifte sig och jag var och hälsade på henne och hennes man två gånger, den senaste gången alltså för 31 år sen, i Oslo.

Men sen gick det som det gick... Jag tappade kontakten med dessa goa vänner ... Jag började en treårig utbildning, gifte mig, arbetade, fick barn ..... och så vidare ....

Inte är det så lätt inte att hålla kontakt med vänner från förr ..... !! Och inte visste jag vart dom tagit vägen, förstod bara att dom måste ha flyttat från Oslo efter sin utbildningstid ....

Men tack och lov har vi ju internet nu förtiden!!! Jag fick en idé - man skulle kanske kunna leta upp dessa vänner, se om det går att spåra dom, se vart dom tog vägen?!?

Genom att Googla på deras namn lyckades jag få upp ett spår, hittade så småningom en jobbadress till Torfrid, mailade henne och väntade ... och väntade .... och väntade ....

Och en dag hade jag fått svar!! Jovisst var det rätt Torfrid som nu bodde i Stavanger-trakten på Norges västkust. Och hon var så glad att jag hade hört av mig! Ville gärna att vi skulle ses nån gång ....

Och nu har jag alldeles nyss kommit hem efter en fantastisk Norge-resa där hela familjen fått bo i de nyfunna vännernas rymliga hus på en underbar ö utanför Stavanger! Och vilken glädje det var att få möta min norska väninna igen .... !!! Det var bara att ta upp kontakten igen ... som om de där 31 åren inte hade funnits!! Vi var bara lite äldre, gråare, visare kanske....?!

Mitt tips från den här sommaren är alltså: Har du en gammal vän från förr som du inte har haft så mycket kontakt med av olika anledningar, sök gärna upp denna vän ... du kanske kommer att bli överraskad av hur givande ett sånt möte kan bli!!! Både för dig själv och för andra!